Vår kärlek är besvarad, våra drömmar är besannade!
Igår, efter att vi köpt ny choklad till våra fantastiska Estoniakonspirations-punschrullar (Rabe hade rätt!), åt vi förstås upp några av dessa fantastiska bakverk.

Sedan svullnade våra bukar upp och vi mådde urilla. Så vi bestämde oss för att Urkel skulle få ge dem till Skammen, i min Edet torky-rulle som vi gjorde en fantastisk monstermask av (Vad ska den heta? :-( Skammen borde få bestämma!). Sagt och gjort. Urkel skrev förstås ett kärleksfullt brev som hon glömde spruta parfym på (kanske lika bra med tanke på att vi förstås ville att Skammen skule äta upp punschrullarna också).
Efter att vi skrivit klart brevet kände vi oss fantastiskt (fanatiskt?) djärva och ville "step it up a notch", så vi plingade på, rusade tillbaka in i vår lägenhet (smällde igen dörren) och stod därefter ivrigt och trängdes vid titthålet när Skammen obekymrat plockade upp vår monster-leverans. Våra hjärtan slog som på nyförälskade små mellanstadieflickor som spionerar när objektet för deras affektion klär av sig i... Öh, det var inget.
Imorse vaknade jag till Annas glada tjut efter att hon funnit Skammens Första Svar. ETT SVAR! Nu har vi läst det om och om igen, luktat på handduken, hängt upp det ovanför vårt tantsnuskaltare. Ja, allt. Finns inget bättre start på en dag!
SKAMMEN, VI TÄNKER PÅ ER! ;))))


PS. Undra om Anna och Helena kan tänka sig att låta mig ta med mig handduken till fjällen i veckoslutet... DS.